Rubato
Roman av Lars Amund Vaage
Översättning och efterord av Peter Törnqvist
2012, häftad, 216 sidor
ISBN: 9789197996822
Trolltrumma presenterar stolt: Lars Amund Vaage. Nu för
första gången på svenska. Vaage är en av Norges största
författare och Rubato (1995) är hans mästarstycke, här
iklätt en kongenial svensk språkdräkt genom Peter
Törnqvists (författare till Kioskvridning 140 grader)
översättning.
Rubato handlar om Stein, en lovande pianist som hoppade
av konservatoriet för att i stället bli chaufför på Kosmos
Maskin. Men i en lastbilsolycka kastas ödet om. Med en
trasig kardan i skuffen på chefens gamla bil drar han till
Bergen för att fixa en ny. Och så har morfar just dött, den
lynnige patriarken.
Det blir en bökig färd också i tiden; ner till varats och
musikens första dagar, och flickvännen Astrid. En
vindlande odyssé mellan nu och då, land och stad, flykt
och fäste - berättad på ett språk som det sjunger om.
Kärleken till konsten och konsten att leva - hur ska man
få ihop det egentligen?
Att Rubato är översatt av Peter Törnqvist är ingen
tillfällighet, som språkbändare har han och Lars Amund
Vaage många likheter. I efterordet "En geografi i rörelse"
skriver han:
"Att syssla med den märgfulla nynorskan svänger alltid.
Översättningsarbetet med Rubato har varit en ren
njutning. Vaages stil har i denna roadmovie fått en
särdeles klangrik och temperamentsfull form. Musiktermen
rubato betyder fri rytm eller stulen tid. Ett fordons
differential - ibland, som här, folkligt kallad kardan - jobbar
liknande; den tillåter drivande ytterhjul och innerhjul att
snurra med olika varvtal i kurvorna - med och samtidigt
oberoende av varann. På samma vis växlar romanens
komposition raffinerat mellan parallella tider, tempon och
tonlägen."
Vaage är tinglighetens diktare. Men det är en tinglighet
som lyfter. En lätt svävande sinnlighet. Han spottar i
nävarna och vrider ur molnen i ett jordat och magiskt,
maxat, flerdimensionellt grepp om den sammansatta
tillvaron.
Jag ville ta upp musiken igen. Jag ville för helvete spela
igen. Jag ville för fan damma av själen. Jag ville ta reda
på vad som bodde i mig. Jag ville forma klangen, melodi-
föringen, en bild av världen. Jag ville föra in sången bland
gåtorna om människan.
Ur Rubato
Utgivningsdatum: 2013-01-30. Boken kommer att finnas
på Adlibris och Bokus.
Utdrag ur Rubato:
Jag körde, tog inte blicken från
vägen, kunde inte. Jag hade mitt
att tänka på. Jag gjorde det jag
måste göra. Jag lät bilen arbeta. Jag
kände hennes hand i nacken, mjuk,
villig. Den gled neråt, ända ner
till låret. Den klättrade upp igen, till
kragen, fingrade med örsnibben.
"Förlåt", viskade hon. Den sjönk ner
lite igen, till bröstkorgen. Jag måste
köra bilen. Jag måste hålla den på
vägen. Det kostade på det också,
och mer än hon visste. Hon var
ingen praktiker. Jag hörde henne
nämna mitt väsen, mitt begär efter
det perfekta. Hon pratade för sig
själv, i utrymmet mellan ratten,
instrumenten och magen. Hon
mumlade något om sitt eget credo,
sitt eget allt; förlösning. Hon
väntade på något som aldrig hade
hänt, sa hon. Hon citerade Dylan
Thomas och hans vackra dikt Do Not
Go Gentle into that Good Night:
"Rage, rage against the dying of the
light." Jag svarade inte. Jag famlade
efter henne. Jag la handen på
hennes huvud. Det kunde jag inte
undvika. Det kunde jag inte neka
mig. Jag kände den runda skallen.
Jag tänkte på hennes nacke, och
dom uppdragna axlarna.
Några pressröster:
"[...] en personlig og levende roman ... Den er
gjennomtenkt komponert ... Vaage har skrevet nok en
god bok, og best av alt, den er utadvendt og
tilgjengelig for alle."
T. Ramstad, Avisa Trondheim
"Stort om musikk og kjærlighet. 'Rubato' er
fortellerkunst på høyt internasjonalt nivå."
Øystein Rottem, Dagbladet
"Framför allt är Rubato en roman om musik. Sällan har
jag sett någon klä musikstycken i ord så som Vaage
förmår göra här."
Svenska Dagbladet
"Lars Amund Vaage är en förnyare av romankonsten
och flera av hans verk äger en lyrisk förtätad stämning
och existentiell dimension som kan föra tankarna till en
av Nordens största prosaister någonsin, Tarjei Vesaas."
00TAL
"Exceptionellt poetisk och suggererande i stilen. Han
skriver sensuellt och rytmiskt, ofta med en hektisk,
nervöst pulserande intensitet."
Stavanger Aftenblad